I Åbo är idrott kultur

Men i Sverige verkar ett sådant förhållningssätt inte lika självklart trots att vi har en idrotts- och kulturminister. I många kommuner har det i decennier rått närmast ett krig mellan de två. Resultatet ser vi i det som på kommunalpolitiskt språk kallas för ”kultur och fritid”. Kultur är en sak och fritid - som idrott något ogenomtänkt brukar kallas - är något annat.

Kampen om resurser
  En orsak ligger i kampen om resurserna. Många inom kultursfären ser med avundsjuka ögon på idrottens ekonomiska möjligheter, tydligen lyckligt ovetande om att de kulturskapare, vars alster uppskattas av de breda folklagren inte precis är barskrapade. Andra tycker att kultur är mycket finare och värdefullare än den folkliga idrotten.

I Finland tänker man annorlunda.
 Landet har i decennier haft en särskild avdelning inom Undervisningsministeriet för kultur-, idrotts- och ungdomsfrågor. En särskild minister handlägger dem. I de flesta kommuner är bilden tilkartad. Endast i de större städerna har man särskilda kultur- och idrottsförvaltningar. Samverkan mellan kultur och idrott har vi tydligt sett i Åbo under 2011. Då var staden tillsammans med estniska Tallin Europas kulturhuvudstad. Redan tidigt i planeringsarbetet bestämde sig ledningen för kulturhuvudstadsåret att bjuda in det europeiska fotbollsförbundet UEFA:s vandringsut¬ställ¬ning Only a Game? Utställningen producerades för 2007 års 50-årsjubileum av Romfördraget, som lade grunden för dagens Europeiska Union .

UEFA ville visa att även fotbollen är en del av Europa.
 När Liverpool 2008 blev Europas kulturhuvudstad, tyckte ledningen att utställningen skulle passa bra som ett inslag i firandet. Fotbollen har ju en viktig plats i brittisk kultur. Därefter flyttade utställningen till 2010 års kulturhuvudstad Istanbul, för att året därpå ställas upp i Åbo. Invigningen skedde i januari 2011 av dåvarande idrottsminister Stefan Wallin (Sv. Folkpartiet) och UEFA:s president Michel Platini. Utställningen lyfter fram fotbollens betydelse i samhället, men också hur samhället har påverkat fotbollen. Den vänder sig till alla åldrar. Utställda priser och spelskjortor påminner om gångna tider. Interaktiva videospel och iPad-program anknyter till dagens moderna värld.
- Utställningen passade oss bra, säger Suvi Innilä(bilden), som var programdirektör för kulturhuvudstadsåret. I Åbo har vi sedan länge haft ett bra samarbete mellan kulturen och idrotten. De är båda viktiga för människors välbefinnande. Åbo stad har särskilda förvaltningar för kultur och idrott, men här råder samarbete och inte krig. Detta bekräftas av Arto Sinkkonen, direktör för Idrottscentralen.
- I Åbo har vi under många år samarbetat med kulturcentralen kring olika projekt. För oss är det viktigt att stadens medborgare har en god fritid och att möjligheter till meningsfulla aktiviteter ger dem glädje och utvecklingsmöjligheter. Nyligen startade vi tillsammans ett femårigt projekt som syftar till att aktivera 10.000 åbobor som hittills inte har deltagit i några kultur- eller idrottsaktiviteter.

Kulturhuvudstadsåret var en utmärkt start för projektet. Minna Sartes, direktör för Kulturcentralen, delar den positiva synen på samarbetet.
- Nog finns det även i Åbo människor som tycker att kultur är mycket viktigare än idrott, men de är i minoritet. Samverkan mellan förvaltningarna är särskilt viktig för att nå medborgare som inte alls är aktiva. UEFA:s utställning lockade besökare som annars aldrig skulle delta i kulturaktiviteter. Det gäller särskilt männen som brukar vara mindre kulturintresserade än kvinnorna.

Kulturhuvudstadsåret i Åbo försökte också på andra sätt knyta samman idrott och kultur.
 Ett var de ”kulturmotionsslingor”, som de två förvaltningarna gemensamt lade upp. Slingorna är stadsvandringar upplagda kring olika teman. Genom att gå dessa slingor får man både motion och kunskaper om de kulturvärden som Åbo stad har. Ett annat programinslag var dragspelsbrottning, där Kimmo Pohjonen – ”dragspets Jimmi Hendrix” - konstnärligt hyllar en av Finlands främsta idrottsgrenar. Den uppförde han på sensommaren tillsammans med skådespelare och ett 60-tal idrottsmän från olika idrotter i Paavi Nurmi-stadion i Åbo.
- Vi är väldigt måna om att kulturhuvudstadsåret inte bara skall bli ett fyrverkeri, som efter 2011 slocknar och glöms bort, säger Suvi Innilä. Därför har vi tillsatt en forskargrupp som skall utvärdera året och lyfta fram dess betydelse för både staden och dess invånares välbefinnande och hälsa. Forskningen sker i samarbete med Åbo universitet. Även på nationell nivå uppmärksammas kulturhuvudstadsårets fortsättning. En arbetsgrupp har tillsatts för att analysera de modeller som året har byggt på och förmedla erfarenheterna till den finländska kultursektorn. Gruppen får säkert draghjälp av Finlands nye idrotts- och kulturminister Paavo Arhinmäki. Efter riksdagsvalet våren 2011 och segslitna regeringsförhandlingar kunde han som ordförande i Vänsterförbundet i somras tillträda sitt nya arbete. Med Arhinmäki kom en ung och kulturradikal politiker in i kulturens finrum. Han försvarar graffitin och går vanligen klädd i vad en äldre generation skulle kalla jympadojjor. Hans intresse för idrott worldwide är väldokumenterad.

Men hur står det till med kulturintresset?
 I höstas valde han att åka till EM i basket i Litauen i stället för att frottera sig med huvudstadens kulturelit under invigningen av Helsingfors nya ståtliga kulturhus. Många höjde på ögonbrynen. Andra talade om skandal. I en intervju i Hufvudstadsbladet i september försvarade sig Ahrinmäki.
-Få verkar förstå att basket efter fotboll är den näst största sportgrenen i världen. Att Finland för första gången på väldigt länge kvalificerat sig för EM-slutspelet i Lituaen är en otroligt stor händelse och jag är glad att jag var på plats. Hans inställning till relationen mellan idrott och kultur är också klar.
-Idrott och kultur är samma sak.

Vad är till exempel skateboarding?
Ungdomsverksamhet, idrott eller kultur?
Den frågan tål att funderas på.


Hans-Erik Olson
Vetenskapsjournalist/Fritidsvetarna

Datum: 2011-12-20