Arenadebatten: Åsikter, men få konstruktiva förslag

 I år måste ändå vara åsikternas år. Det är tydligen ”arenaboom” trots att vi byggt moderna arenor de senaste 11 åren (där Karlstad och Jönköping gått i täten). Så inleder arenaexperten Sven Åke Wikers(bilden) sin debattartikel.

 Varför anses det ha blivit en arenaboom först nu?
Är det för att ett par projekt i Stockholm för x antal miljarder blivit tydliga eller är det för att kraven på bättre anläggningar kommit till mindre orter och kanske till idrotter som inte har samma kommersiella förutsättningar som t ex ishockey eller för att lag som avancerar i seriesystemen fått nya krav på förbättringar av sina anläggningar?

 Den s.k. ”arenaboomen” handlar om att vi håller på att byta ut de anläggningar som byggdes på 60- och 70-talet som då kallades idrottshall eller sporthall. Nuförtiden kallas allt för arenor och bara att ta ordet arena i sin mun börjar bli stort och dyrt - vi har fått ett modeord. Varför byter vi ut dessa anläggningar? Besökare idag har andra förväntningar på komfort och upplevelser, föreningar och förbund har andra krav, de är eftersatta i underhåll och framförallt så klarar de inte evenemang på ett effektivt sätt. Vi är enligt vår åsikt inne i en helt naturlig fas med utväxling av anläggningar som inte svarar mot de krav och behov som finns idag. Sedan får man kalla det vad man vill, men klart är att det visst får lite extra effekt om man lägger till ”boom” efter modeordet ”arena”.
 Kritikerna frågar sig: Varför skall de ha en ny arena? Dom har ju ändå bara 800 personer på läktaren. Eller, varför skall det vara restaurang, kiosker och toaletter? Klubben har ju bara 8:- i snittförsäljning. Vid en analys av problemet kommer man dock fram till ett antal alternativa sambandsförklaringar: Få åskådare beror på att anläggningen är så omodern att den inte kan attrahera de som inte är ”idrottsidioter”. Här behöver anläggningen kunna erbjuda en schysst upplevelse. Eller att man skulle behöva förlänga periodpausen med 1 timme för att det är för få som kommer till toaletterna och därför inte hinner köpa något (om man skulle ha tur att komma fram till kassan). Här behövs en helhetssyn som tillvaratar alla behov och kan skapa fungerande logistik också för evenemangsbesökaren. Kritiska röster undrar varför man bygger en arena som bara konkurrerar med så mycket annat. Med ett sådant defensivt tänkande bör man kanske affischera om skogspromenader istället, då har man i alla fall inte fattat något beslut eller gjort något fel. Kan man inte försöka tänka lite dynamiskt och se till att vi i år, åsiktens år 2011, vill ha upplevelser och att man är beredd att betala pengar för det.

Norden kontra Europa
Den nordiska marknaden är annorlunda och vi brukar säga att det finns en osynlig gräns mellan Rödby och Puttgarden - en skillnad mellan oss och andra delar av Europa när det gäller arenor. Varför? Jo, framför allt är den europeiska marknaden så mycket större med mer pengar och där finns även en bredare besöks- och supporterkultur vilket ger ett större grundbesöksantal per match samt större upptagningsområden för andra evenemang. Dessutom ”törs” man konfigurera arenorna annorlunda med tanke på loger, VIP stolar, klubbstolar etc. som genererar pengar. Här i Norden är vi fortfarande för dåliga på att skapa ”sälj” och vi tror oss inte att kunna attrahera besökare att konsumera. Vi vet idag att det är ca 35 % som av tradition äter innan de går till arenan och ca 30 % inte köper något för att mat/utbud är för dåligt. Detta för att vi inte skapar köp signaler och har rätt produkt. Här måste det till en stor förändring i förståelse för koncept och behovet av dessa för att skapa ekonomi. Vi kan inte bara säga att våra kunder vill ha det på ett visst sätt baserat på vad vi vet idag, vi är inne i en stor förändring när det gäller besökskultur och vi måste lära oss att förstå det och möta framtidens krav.

Bygg smart vid byggstart
I Norden måste vi bygga billigare, smartare och våga satsa på det som ger intäkter . Inte bara se det som att det kostar att bygga för intäkter och lägga till 500 läktarplatser och tro att det är lösningen. Det mesta kring dålig lönsamhet bottnar i dålig kunskap om kundens behov och ofta är det fel produkt som man erbjuder marknaden. Det är med smärta man hör att många slår sig för bröstet och konstaterar att de bygger billigt, men att 1-2 år senare kommer äskandet om kommunalt stöd utöver det som avtalats. Det som blev billigt att bygga blev fel för att man inte samtidigt tänkte intäkter. Nu skall vi inte säga att det finns guld att tälja, men det finns alltid mer intäkter att hämta med rätt konfiguration, och tänk på att anläggningen skall stå där i ganska många år.

Tuffa förbundskrav
 Så har vi de omdebatterade förbundskraven, är de bara av ondo eller finns det något positivt i kraven? Om man ser till att höja standarden på våra anläggningar är det bra eftersom vi måste ur det ålderstigna på något sätt. Samtidigt slår det hårt mot mindre föreningar och mindre kommuner som kanske inte har möjlighet att svälja kostnaden. Det hade nog varit av godo att någon gjort en uppskattning av kostnaderna för de omställningar som minst måste till innan krav ställs och därefter analyserat konsekvenserna av kravställandet. Vi ser dagligen att det finns krav och önskelistor men mycket dålig kunskap och förståelse för kostnadsmassan som de drar med sig. Det måste bli lite fräckare att ha förståelse för ekonomi och inte bara bli sedd som tråkmåns i en annars dynamisk process.
 Ofta hör man att, visst vi vill ha en arena men det får näringslivet stå för. Näringslivet skall vara nyttjare av en arena genom sponsorskap, köp/hyra av loger och restaurangplatser och vara en motor i att arenan blir besökt. Näringslivet behöver den här typen av anläggningar för att både synas, nätverka och umgås. Antalet helt och fullt kommersiella arenor i Sverige är och kommer inte att vara så många, så är det bara. Skall vi därför sluta att bygga nya anläggningar? Vi anser att det vore att skjuta sig själv i foten eftersom det ger så mycket att ha en idrottslig- och kulturell mötesplats. Varför inte se mer till de samhällsekonomiska effekterna av vad arenan och dess evenemang kan inbringa och t o m lägga en peng på att utreda detta? Den som förmodligen lånar pengar billigast är kommuner och vi har svårt att se att svenska arenor skall kunna klara sig utan kommunala bidrag (oavsett vad det är). Men med rätt konfiguration och kompetens så kan det kommunala bidraget minskas. Kan man tjäna pengar i en arena så kan man också betala en hyra som är mer eller mindre marknadsmässig.

Mycket tyckande är det
Vi tackade nej till att delta på Almedalsveckan eftersom det tenderar att bara bli en massa tyckande och för lite konstruktiva lösningar. Vi kan konstatera att 3 ½ månader senare är det fortfarande en massa tyckande. Därför är det med glädje vi ser att EDF (Elitföreningen Damfotboll) tar tag i debatten och bjuder in till konkreta diskussioner för att komma till rätta med tyckandet som finns överallt. Vi behöver bra anläggningar oavsett vad vi kallar dem, så därför måste det till konkreta diskussioner där man tar in kompetens som kan och förstår helheten. Vi klarar inte av att blogga eller twittra oss fram till rätt nivå och bra anläggningar (inte än i alla fall), utan vi har behovet av en kunnig och lösningsinriktad dialog. Det är en balansgång mellan vad man måste och vad man vill och enda chansen att komma tillrätta med problematiken är att förstå behov, krav och hur man gör det bästa av just ”ditt” arenabehov.

Sven-Åke Wikers

Datum: 2011-11-22