NBA-SPELAREN SOM KROSSAR MYTER

Engelsmannen John Amaechi(bilden) sticker ut i mängden av NBA-proffs. Inte för att han var bäst i ligan eller mäter 2,08 meter i strumplästen, utan tack vare hans karaktär. Det var Amaechi som av klubblojalitet tackade nej till ett kontraktsförslag värt 70 miljoner dollar och kom ut som den första öppet homosexuella spelaren. Numera driver han ett basketcenter för ungdomar i Manchester och reser världen runt med ett krasst synsätt på sport. Sport & Affärer fick en exklusiv pratstund med psykologen, författaren och den sociala entreprenören när han nyligen besökte Stockholm för att delta vid Branschforum.

John Amaechi har lyckats förverkliga vad som är drömmen för många av världens ungdomar, men som aldrig var hans egen dröm – att bli en framgångsrik idrottsstjärna. Sedan sju års ålder har målet varit att bli psykolog – en dröm som nu är verklighet. Det var först som 17-åring John började spela basket med en talang som banade väg för en karriär i världens bästa basketliga och klubbar som Cleveland Cavaliers, Orlando Magics och Utah Jazz. NBA-karriären fick en dramatisk epilog när han släppte boken ”Man in The Middle” och kom ut i rampljuset som homosexuell. Boken fick stor uppmärksamhet, klättrade rakt upp på New York Times bästsäljarlista och John Amaechi hamnade i soffan hos pratshowvärdar som David Letterman .

När under din sportskarriär började du reflektera över vad du skulle göra efter karriären?
- Jag visste redan i början av min karriär när jag lämnade England att det fanns viktigare saker än att sätta en boll i en korg. För mig är sport underhållning, varken mer eller mindre. Det är inte speciellt värdefullt bortsett från att det får människor som tittar på att må bra. Samtidigt är det en massiv industri som kan ge dig en hävstångkraft. För mig handlade det om att hitta det bästa sättet att använda den kraften jag fick från att utöva sport.

Hur ville du använda den?
- Jag var aldrig en basketspelare, jag spelade bara basket. Det är en stor skillnad. För vissa människor är deras yrke deras identitet och definition, vilket gäller för exempelvis yrkesgrupper som journalister, läkare och idrottare, etc. Det finns människor som bara är vad de gör. Jag var en psykolog som spelade basket under längre period, nu är jag bara psykolog. Jag visste alltid att jag skulle ha bättre jobb.

Vilka värden i form av kunskap och insikter från idrottens värld är överföringsbara till andra sammanhang?
- Det finns personer som har bra coacher, bra omgivning och är trygga i sig själva. Den kombinationen gör att de kan få ut mycket av idrotten. Men de flesta människor som utövar idrott drar inga lärdomar av det. Det lär sig att vinna, och det är allt. Det lär sig att vinna genom att fuska är okej. Titta på dagens idrott, är det något vi ser inom idrotter som gymnastik, cykling, tyngdlyftning och friidrott så är det att fuska är okej. Om det inte vore okej skulle idrottarna inte fortsätta att göra det. Om det inte vore okej skulle det inte finnas en multimiljardindustri runt antidopning för att bekämpa en multimiljard industri runt dopning.
- Lärdomarna som du lär dig inom idrotten är inte så tydliga som folk vill tro. Jag utmanar och säger att de flesta personers upplevelser av skolidrott inte är särskilt positiva. Jag hatade det. När jag spelade i skolan var min coach en översittare som fick mig att känna mig dålig, fick mig att känna mig fet och ful. Det är ofta vad vi känner runt idrotten, och när jag startade mitt center ville jag använda alla mina positiva och negativa erfarenheter av hur sport kan utövas till att göra det på ett bra sätt.

Du avböjde ett sjuårigt lukrativt kontraktförslag från Los Angels Lakers och stannade i dåvarande klubb. Hur kan man inspireras av det?
- För mig är det viktigt vad det säger om mig som person. Jag ville desperat gå till Lakers, jag älskar LA, ville bo i LA och vinna mästerkap med Lakers, vilket de gjorde fyra gånger under den perioden. Men året innan de kom och knackade på var det ingen som ville ha mig förutom just Orlando Magics. Jag vill tro att det finns personliga principer, och vid några få tillfällen blir principerna rejält utmanade, och ibland krävs det att man måste avböja 70 miljoner dollar.

Efter karriären kom du ut som homosexuell i samband med självbiografin ”Man in Middle”, var det en modig handling?
- Det var inte en modig handling. Jag hade varit ”ute” i 15 år för de jag kände och brydde mig om, men jag var inte ute för främlingar och den breda allmänheten. Att komma ut var en politisk handling, och inget annat. I många länder är det inga problem att leva som homosexuell, men åker du till vissa länder i Östeuropa och marscherar med regnbågsflaggan kan du bli slagen av polisen. Jag tänkte att det kunde vara kraftfullt att se ett annat exempel än de var vana med eftersom jag inte ser ut som de flesta gaypersoner gör.

Finns det några falska myter som omger idrotten?
- Den största myten inom idrotten är att om man utför en idrott så lär man sig teamwork, ledarskap och ansvar. Det finns inga bevis som styrker det överhuvudtaget. Vad vi vet är att det finns personer som är involverade inom idrotten som är riktigt bra på att lära ut det, men det skulle de kunna göra oavsett om det handlade om sport, stickning eller matematik.

Är det endast ett fåtal personer som har den förmågan?
- Det är få personer som väljer att utnyttja den förmågan på det sättet. Om du har idén om att bara för att pojkar spelar fotboll lär de sig automatiskt om teamwork, som om det kom från gräset de springer på, är det nonsens och fungerar inte så. Om du vill lära barn teamwork så måste du utveckla en utbildningsplan inom din sport om hur de lär sig teamwork. Om du vill att barnen ska lära sig om mångfald, och det råder enfald, så räcker det inte med att säga att idrotten kommer att lära ut om mångfald.

Hur kan idrotten då bli ett bra verktyg för utbildning?
- Idrotten är ett utmärkt sammanhang av flera skäl. Det finns ”Flypaper-teorin” som kan användas på idrott som ett sätt att attrahera barn som inte engageras i andra saker som det akademiska, kultur eller musik. Sport kan fånga upp barnen som annars riskerar hamna snett eller vilse. När du väl har dem där, är det den ideala miljön att lära dem om emotionell förståelse, respektera sig själva, om teamwork och ansvar. Det är bonusen.

Så ditt basketcenter skulle kunna vara en teater, och du skulle få motsvarande resultat?
- Ja, absolut, för vi lär ut våra coacher 3-4 koncept som de behöver använda i varje träning och varje match. Det är sättet som vi lär ut. Skälet till att vi använder basket är att det är den enda sporten jag kan. Hade jag kunnat spela fotboll, dansa eller sticka så hade jag använt det.

Varför startade du ditt center och vilken är visionen?
- Det fanns ingen bra plats att spela basket på i Manchester. Jag var och är övertygad om, och det är min filosofi i mitt företag, att ingen ska vara utan en coach i idrotten eller i livet, att ingen ska gå ocoachad. Det kräver en plats och bra människor, så jag fick ordna ett ställe som ungdomar kunde komma till och där coacher kunde coacha. Det var ingen större eller grandiosare vision än den.

Vem är din coach?
- Jag är lycklig som har några vänner som jag kan prata med. En viktig person är min affärspartner som jag känt sedan jag var 11 år, och vi pratar åtminstone varannan dag. Den andra personen är en vän från college som bor i Florida. Vi pratar en gång i veckan, då vi går igenom vår vecka som varit och studsar idéer och tankar mellan oss. Det är viktigt för mig att ha någon att prata med för att dela framgångar och motgångar.

Du är involverad i OS i London 2012 som en ambassadör, hur är det sammankopplat med det du gör idag?
- De frågade om jag ville vara med i styrelsen för kommittén som ansvarar för arvet efter OS. Det är därför jag involverade mig för att få till stånd något slags arv av vad som annars bara riskerar att bli tre veckors kul och en ögonblicksbild som försvinner med tiden.

Vad kan arvet bli efter OS?
- Om vi hade startat tidigare hade det kunnat hänt stora saker. Vi hade kunnat få till fysiska platser för unga människor att idrotta på som ett fysiskt arv. Vi hade också kunnat använda spelen som ett sätt att lära folk att utöva sport bättre istället för att få folk att utöva mer sport. Det är väl bra att barn utövar mer sport, men frågan är hur länge de orkar eller vill hålla på om de inte coachas på rätt sätt. Det handlar om att coacha ungdomarna bättre, att använda sport bättre. Sport gör inte feta barn smala, fattiga barn rika, det gör inte långsamma barn snabba om inte du får det att hända. Vi måste få det att hända, och det gör vi inte speciellt bra.

Slutligen, du har upplevt en mängd saker genom livet. Vad är en upplevelse för dig idag?
- Mitt nuvarande jobb är briljant, mer meningsfullt än det jag hade tidigare. Jag får fantastiska upplevelser när jag säger en eller två saker som ger människor en Aha-upplevelse eller när jag föreslår en idé som hjälper en individ eller organisationen att bli bättre nästa dag. Och det är något helt annat än att sätta en boll i en korg.

FAKTA - JOHN AMAECHI

Namn: John Uzoma Ekwugha Amaechi.
Ålder: 40 år.
Yrke: Psykolog, författare, entreprenör.
Klubbar( i urval): Penn State University, Cleveland Cavaliers, Panahinaikos BC, Orlando Magic, Utah Jazz. Böcker: Utkom 2007 med boken Man in the Middle.
Meriter: Hedersdoktor vid Manchester Metropolitan University och mottagare av "Officer of the Order of the British Empire (OBE) 2011.



AV: JOHAN THORÉN

Foto: Sponsrings & Eventföreningen / Robin Vasseghi

Datum: 2011-09-09