RECENSIONEN DECEMBER 2023

Titel: Från blodröda siffror till blårandiga framgångar
Författare: Bo Andersson och Marcus Birro
Förlag: Mondial
Utgiven: November 2023

 
 Det här är berättelsen om Djurgårdens fotboll, från 2013 till dags dato. Eller åtminstone sportchefen Bosse Anderssons bild av skeendet, fäst på papper av Marcus Birro.

  Det var 2013 som Andersson kom tillbaka till DIF. Rospiggen Andersson, moderklubb Rö IK och därefter BK Vargarna i Norrtälje, hade betat av Stockholmsklubbarna Väsby IK, AIK, Vasalunds IF och Djurgården med ett gästspel i Portugal mot slutet av karriären. Någonstans på vägen drev Hammarbys anhängare en insamling för att ge sin krisdrabbade klubb en möjlighet att köpa över Andersson.

 När det var färdigsparkat (1998) klev han direkt in på DIF:s kontor som klubbdirektör, utsedd av Bo Lundquist, föreningens nye ordförande som samtidigt skapade riskkapitalbolaget Djurgården Fotboll AB. Andersson satt på sin nya stol i jämnt tio år. Klubben hade under den perioden stora framgångar med tre segrar vardera i Allsvenskan och Svenska cupen samt ett omskrivet samarbete med Ajax Amsterdam.

 Berättelsen börjar 2013, när Andersson efter fem års bortavaro kommer tillbaka till ett DIF som hunnit gå ner sig avsevärt. Andersson blir nu inte klubbdirektör utan sportchef, ty fotbollen som sådan har hunnit förändras en hel del under bortavaron. Vi får inte veta särskilt mycket om bakgrunden, mer än att läget var prekärt vid återinträdet. Klubben hade utan någon egentlig plan köpt på sig spelare efter spelare och hunnit fastna på Allsvenskans undre halva. Anderssons omedelbara företrädare, Magnus Pehrsson, hade dubblerat som tränare och sportchef. Pehrsson pratade mycket men fick ytterst litet uträttat. När Andersson återvände var det för honom som att titta in i ett uthus där allehanda onödiga inköp stuvats in (min formulering). DIF hade löpande kontrakt med åtskilligt flera spelare än man behövde. Det tickade stora summor i löneutbetalningar varje månad, även för spelare som skickats iväg .

 
Rapport från bubblan

 Sedan Andersson kom tillbaka har DIF inte efter någon säsong parkerat på nedre tabellhalvan. Gott så. Vad är det då som har hänt? Jag vet ju naturligtvis vad som hänt, eftersom jag följt svensk elitfotboll under lång tid. Men den som tagit del av denna bok utan att redan vara insatt i skeendet undrar nog fortfarande. Det här är nämligen en rapport inifrån bubblan.

Snömosets domptör

 Jag har i takt med att åren gått fått allt svårare för hur idrotten här hemma beskrivs. Det började en gång för länge sedan med Expressens ”telefonare”, där man ringde upp aktuell person för kortintervju och redovisade svaren så autentiskt som möjligt. Det inbegrep alltid ordet(skratt), just så och inom parentes. Roligt. Det var då det. Åren har som sagt gått. Idag ska man akta sig för att sjunka ner framför SVT:s Vinterstudio under alltför långa stunder. Ty då är risken att man får höra snömosets domptör André Pops komma fram till det som – åtminstone för honom – är själva meningen med helgens tävlande, slutpunkten på flera timmar av flåsande svettning ute i spåren. Det är när han säger ”Det är mycket känslor nu!”. När Pops har kommit dit fylls hans persons av tillfredsställelse och som tittare förstår man att det var just dit han ville komma. Man förstår också att han inte är kapabel att göra sporten intressantare än så. ”Nu ska vi vara glada” (Någon har ju vunnit, typ).

"Hjärta, krig och blod"

 Anderssons berättelse håller sig på det sättet konstant inom bubblan. Det känns väldigt mycket. Hela tiden. Och spökskrivare Birro skickas konstant ut på ordlagret, för att spåra upp passande uttryck för dessa känslor. ”Där och då” och ”här och nu” håller pulsen uppe. Det är alltid något som pågår som skakar om Andersson. Det handlar om ”sår”. Det ”blöder”. ”Hjärta”, ”krig”, ”blod”. Berättelsen är därför ett instämmande i de allra mest besvärliga fansens bild, att fotbollen betyder allt (och lite till) och den är till del apologetisk gentemot några av deras överloppsgärningar.

Inte mycket fotbollsstrategi

 Annars ger boken ganska lite av fotbollsstrategi. Vi får oftast veta varför just den eller den spelaren säljs. Men vi vet ingenting om varför just han en gång införskaffats. Vi får aldrig hänga över axeln på Andersson och få klart för oss hur det resoneras. Sälja är en sak. Att sälja och se till så att laget inte blir lidande är något annat. Isak Hien(Hellas-Verona, augusti 2022) och Hjalmar Ekdal(Burnley, januari 2023) är två sådana affärer. Med kort mellanrum såldes två mittbackar utan att ersättare fanns. Där tycker nog de mest blårandiga att SM-guldet 2022 och avancemanget i Conference League gick upp i rök. För Andersson var det miljoner in på kontot.

 Nöjet med att sälja spelare, att göra bra affärer, skiner igenom hos denne rospigg som vuxit upp i sin pappas lanthandel och bensinmack. Det är ju hans huvuduppgift men ändå bara en del – om än väldigt betydelsefull – av det vi kallar fotboll. Bosse Andersson kan dock med rätta berömma sig av att ha fått snurr på klubbens spelaraffärer.

 Men då och då kommer privatlivet och verkligheten in i bilden, främst genom hustru Kickis båda cancerbehandlingar, och där har språkbruket sin relevans.

Recension av: Gunnar Persson
Mail: gunnar@sportaffarer.se




FAKTA BO MAGNUS ANDERSSON
Ålder: 55
Född: Norrtälje
Uppväxt: Rö
Familj: Fru Kicki och två söner.
Bor: Östermalm. Landställe Norrtälje
Titel: Sportchef Djurgårdens IF Fotboll
Karriär i komprimat: Fostrades som fotbollspelare i Rö IK på Ekevallen(tvärs över gamla Norrtäljevägen från hemmet/lanthandeln). (Parallellt aktiv Djurgårssupporter). Spelade för BK Vargarna, Väsby, AIK, Vasalund, innan han bildade giftigt anfallspar tilsammans med Nebosja Novakovic i Djurgårdens IF. Proffs en period för portugisiska Braga. Avslutade spelarkarriären 1997 pga. knäproblem. Från 1999 klubbdirektör i DIF(med ansvar för valet av spelarinvesteringar efter det att Putte Carlsson lämnade sportchefsrollen 2003). Avgick 2008. Bildade därefter Club Consulting tillsammans med Bo Lundquist och Henrik Berggren. Tillbaka i klubben som sportchef 2013 och fram till idag.


FAKTA DJURGÅRDENS AFFÄRER SENASTE BOKSLUTET
Totala intäkter: 344,5 mkr(173,3 ifjol))
Största intäktsposter:
UEFA-intäkter: 84,8 mkr
Matchintäkter: 73,8 mkr
Spelarförsäljningar: 57,6 mkr
Sponsorintäkter: 46,3 mkr(29,3)
Årets resultat: 90,8 mkr (8,8)
Eget kapital: 215,9 mkr(125,2)
Balanslikviditet: 3,3
Soliditet: 56 procent

Spelarförsäljningsligan senaste boksluten
1) Hammarby IF Fotboll 141,1 mkr
2) Malmö FF 100,9 mkr
3) IFK Norrköping 74,6 mkr
4) Djurgårdens IF Fotboll 57,6 mkr
5) AIK Fotboll 57,5 mkr



Källa: Sport & Affärer. (SM i klubbekonomi).

Datum: 2023-12-15