VALÅR 2023 - Fram för affärsjuristerna

  Landets tre största och tyngsta idrottsorganisationer väljer nya ledare denna vår.

Svenska Fotbollförbundet valde den 25 mars Fredrik Reinfeldt till ny ordförande efter Karl-Erik Nilsson. Härnäst följder Sveriges Olympiska Kommitté (torsdag 20 april) och Riksidrottsförbundet, som utser sin nye ordförande på Riksidrottsmötet i Uppsala, 26–28 maj.

 Dessvärre tycks alla tre trampa vidare på gamla stigar. Varken SvFF eller RF verkar ha en uppdelning av bredd och elit på sin agenda och därmed är det upplagt för att svensk idrott även i framtiden kommer att behöva brottas med onödiga avtalskonflikter i stil med ”UEFA mot MAX Hamburgare i Borås” (2009) och ”Boden Hockey mot Hockeyettan” (2021–22).

 Men sådant blir utfallet om tillsättningen av toppositioner fortsätter att ske efter principen ”tack för lång och trogen tjänst” eller som ett resultat av vassa armbågar. Belöningen blir ordförandeskapet, varken mer eller mindre. Det nämns sällan något om vad vederbörande har tänkt sig att uträtta, alternativt ändra på.

 Att idrotten förändrats de senaste årtiondena har väl knappast undgått någon?     
  Jag frågar därför att man aldrig kan vara säker. Topp och bredd har slitits isär. Elitfotbollen inom landet har väldigt lite gemensamt med breddverksamheten. Ändå är det så att bredden (distrikten) har tillräckligt många röster på årsmötet för att effektivt stoppa eventuella elitplaner på t.ex. förändringar av ägarstrukturen (51-procentsregeln). Breddröster är fortfarande emot en förändring. Man vill inte ens ge de elitklubbar som så vill en möjlighet att ändra (alla kommer ju inte att gå den vägen).

 Men för att få en specialisering är det hög tid att börja snegla på och informera sig om ordningen i de amerikanska proffsligorna, där var och en är ett fristående företag med ”filialer” (klubbar) över hela kontinenten. Ligan leds av en commissioner (i realiteten VD) som i de flesta fall är en advokat. Det förhållandet gäller National Basketball Association (Adam Silver), National Hockey League (Gary Bettman) och Major League Baseball (Rob Manfred). Major League Soccer leds av Don Garber, som är fostrad i den korporativa nordamerikanska idrotten. Han började med 16 års arbete inom NFL och har nu lett MLS sedan 1999. Roger Goodell, som basar för National Football League, är ekonom.

 
Ingen lösning utan kompetens

 Svensk idrott skulle må bra om flera affärs- och avtalsjurister var aktiva på olika nivåer. Inte minst skulle den pinsamma incidenten i samband med U21-EM i Borås 2009 kunnat undvikas. Det handlade om att MAX hade en restaurang i den då nybyggda Borås Arena. När UEFA (=McDonalds) fick syn på den slog man bakut. Saken fick dock bara bero och ett tag var hela evenemanget på väg att flyttas till Halmstad. Det löstes slutligen med att MAX fick stänga när UEFA-arrangemang pågick. Men det fanns inom arrangörsgruppen ingen vilja att lösa detta innan frågan blev akut .

Exemplet med Boden och Hockeyettan handlar om vad som händer när RF lägger sig i ett bråk och får för sig att idrotten står över samhällets lagar. Boden Hockey hade redan ett eget tv-avtal när ett sådant plötsligen tecknades centralt, omfattande Hockeyettans samtliga medlemmar. Här fanns en möjlighet att få denna svenska ligaförening att agera samlat, i likhet med en nordamerikansk liga. Det gick inte så bra. Matcher ställdes in eftersom man bråkade om vem som fick och inte fick sända. RF klev in. Hela saken togs till sist upp i hovrätten och Dan Persson, sakkunnig i idrottens affärsjuridik, beskrev det som att hovrätten skåpat ut Boden Hockey och RF (och dess ordförande Björn Eriksson) med 6–0, 6–0, 6–0.

 Boden Hockey ville inte avstå sitt eget lukrativa tv-avtal och fick rätt i Riksidrottsnämnden, som menade att en liga inte kan tvinga en klubb att vara med i ligans organisation och därför inte heller kan tvinga en klubb att skriva på ett centralt avtal. Boden Hockey begärde då utträde ur organisationen, Hockeyettan. Hovrätten dömde klubben att betala ett skadestånd till ligaföreningen (1,4 mkr) samt rättegångskostnader (3 mkr). Dan Persson skrev i en sammanfattning: ”Är man van att läsa domar kan man notera att hovrätten på torr juristprosa mer eller mindre idiotförklarar Boden Hockeys agerande.”

 I grunden handlade detta om idrottens (verkliga) demokrati.
 Hockeyförbundet hade, helt i linje med sina stadgar, fatat beslut om tävlingsbestämmelser där föreningar som vill delta i de högsta serierna också ska vara medlem i seriens ligaförening. Hockeyförbundet är i sin tur en självständig demokratisk organisation där medlemmarna är enskilda ishockeyföreningar på alla nivåer.

 
Inget mandat

 Tävlingsbestämmelserna är varje idrottsförbunds grundmurade utgångspunkt för sin egen verksamhet och det som dess styrelse är satt att förvalta. Det som hovrätten vände sig emot var att RF/RIN ansåg sig ha rätten att gripa in och tolka, eller besluta, vad enskilda förbunds tävlingsbestämmelser innebär. RF/RIN ska inte lägga sig i. Man har inte det mandatet.

 Skadeståndet knuffade Boden Hockey en bra bit mot konkurs. Men på sista dagarna av 2022 nåddes en förlikning. ”Boden Hockey och Hockeyettan har i dagarna nått en förlikning vilken innebär att parterna är överens om att lägga ned samtliga historiska krav, anspråk och tvister gentemot varandra” hette det i pressmeddelandet.

 Den här utläggningen var lång. Men den har sin plats i dagens idrott. Andra inslag har däremot inte sin plats där. Som avgående RF-ordföranden Björn Eriksson, som var så intresserad av att lägga under sig en ny del av idrottsadministrationen att han ett tag stod där med sin nummerlapp i handen (tilldelad för lång och trogen tjänst) som ordförandekandidat inför SOK:s kommande årsmöte. Men när han läst av stämningarna (satt upp sitt blöta finger i luften) och läst av hur vindarna blåste klev han tillbaka. Nu står det mellan Hans von Uthmann, tidigare Svenska Basketbollförbundets ordförande och medlem av SOK-styret sedan 12 år, och Per Palmström, som kommer från fäktningen och även han har tolv år i SOK-styret bakom sig.

 Utöver ordförande ska fyra styrelseplatser besättas och dit finns tio kandidater: Olle Dahlin (skidskytte, omval), Maria Damgren Nilsson (triathlon, omval), Anette Norberg (curling, omval), Karin Torneklint (friidrott, nyval), Fredrik Rapp (handboll, nyval), Helena Rosén Andersson (konståkning, nyval), Eva-Lena Frick (skidor, nyval), Otto Drakenberg (fäktning, nyval), Ulf Brömster (ridsport, nyval) och Carina Olsson (bågskytte, nyval).

 Nu är inte SOK, som rakt igenom är inriktad på elit, alls indraget i konflikter som de nämnda. Däremot hade det sett väldigt konstigt ut om Björn Eriksson gått från RF till att kandidera som SOK-bas. RF vill ju nämligen helst bli av med SOK och administrera OS-satsningar på egen hand.

 Riksidrottsförbundet håller däremot på att bli en visa genom sin oförmåga att se skillnad på bredd och elit. Eller rättare, oförmåga att förstå de vida åtskilda grundförutsättningarna för bredd- respektive elitverksamhet.

 Björn Eriksson avgår och valberedningen har tagit fram tre ordförandekandidater:

• Helena Carlsson – föreslagen av Islandshästförbundet, Ridsportförbundet och Skidförbundet

• Anna Iwarsson – föreslagen av Seglarförbundet, Karateförbundet, Curlingförbundet, Bangolfförbundet, Skridsko-, Kälk- och Rullidrottsförbundet, SAIF, Gymnastikförbundet samt Budo & Kampsportförbundet

• Karl-Erik Nilsson – föreslagen av Mångkampsförbundet, Ishockeyförbundet, Varpaförbundet, Konståkningsförbundet, Fotbollförbundet, Golfförbundet, Handbollförbundet, Basketbollförbundet och Fäktförbundet

  Har någon av dessa ambitioner om åtgärder som framgent kommer att underlätta för enskilda och förbund att bete sig någorlunda skolat i umgänget med sina motparter? Idrotten behöver inte fler S-märkta folkrörelsemänniskor, man behöver affärsjurister.

Av Gunnar Persson
gunnar@sportaffarer.se

Datum: 2023-04-18