Allsvenskan 2017

- Malmö FF och AIK gör upp om guldet men se upp för Elfsborg. Text av Gunnar Persson.

 Malmö FF och AIK är fotbollsallsvenskan predestinerade topplag 2017. Men ungdomliga Elfsborg kan bli ett hot. Häcken och IFK Norrköping vill också slåss om medaljerna.  I tabellens andra ände kommer det att bli trångt. Hälften av lagen ser ut att kunna bli indragna i kampen kring kval- och nedflyttningsstreck.

 Medaljkandidaterna MFF och AIK kommer antagligen att slåss om SM-titeln ända in i kaklet. Skåningarna, regerande mästare, har bara justerat sin trupp. Dansken Lasse Nielsen har ersatt Kari Árnason som mittback och Pawel Cibicki är tillbaka efter sin utlåning till Jönköping. Viktigare är kanske tränarbytet. Allan Kuhn kickades efter ett år av luddighet. In kommer Magnus Pehrsson, känd för att babbla sönder och mala ner vilket motstånd som helst. Frågan är vilket som tar slut först: Allsvenska spelprogrammet eller spelarnas tålamod?

AIK är också i den lyckliga positionen att inte behöva ändra för mycket. Laget är inspelat, förstärkningarna ses som kompletteringar och ingen saknar egentligen de spelare som försvunnit (även om det hade varit kul att se Alexander Isak ett år till). Uppställningen med tre backar, två wingbackar, tre centrala mittfältare och två avslutare har något stridsvagnsmässigt över sig. Laget är kompakt och frågan är om de nyanlända Kristoffer Olsson och Simon Thern kan slå sig in på mittfältet. Henok Goitom måste trotsa de sedvanliga tvivlen på sin fysiska status. Sulejman Krpic är den egoist som behövs längst fram.

Elfsborg har nöjt sig med att ta in mittfältaren Alex Dyer från fjolårskometen Östersund och unge anfallaren Jesper Karlsson från tabellens blysänke Falkenberg. Goda val men det intressanta finns redan bland truppens ungdomar. Backarna Adam Lundqvist, Ibrahim Dresevic och Rami Kaib. Mittfältarna Rasmus Rosenqvist och Simon Olsson. Samt den redan ”färdige” Simon Lundevall. Det är upplagt för ett generationsskifte på bred front, men med lagets kortpassningsspel i behåll (och möjligen också förbättrat). Allt hänger på hur tränaren Magnus Haglund matchar in truppens yngre spelare.

Häcken har förlorat sin skyttekung John Owoeri till Kina men ersätter med Superettans dito Shkodran Maholli, närmast från Åtvidaberg. Laget är fullvuxet och har i år Mikael Stahre som ny tränare. Hans företrädare Peter Gerhardsson ägna åtta säsonger åt att bygga upp Häcken till etablerad allsvensk klubb. Stahre gör nog bäst i att bygga vidare utan att till varje pris pådyvla laget sin egen fotbollssyn (om han har någon).

IFK Norrköping siktar på medalj men är å andra sidan alltför intresserat av att fylla på kassan genom spelarförsäljningar för att man ska kunna betrakta laget som en fullvärdig utmanare om guldet. Det satsas för lite här. Särskilt med tanke på att man slagit rekord i försäljning av säsongskort. I det läget måste man bjuda på mera .


Övriga lag för övre halvan

IFK Göteborg kommer inte att räcka till i år heller. Mest därför att klubben i sig inte är stabil nog. Tränaren Jörgen Lennartsson uttryckte på Allsvenskans upptaktsträff sin frustration över alla negativa frågor. Men det är ju knappast frågeställarna det är fel på. Han borde istället rikta sin irritation mot den egna styrelsen som är oförmögen att bygga upp det ekonomiska fundament som klubben saknat i snart 15 år. IFK är därmed dömt att fortsätta sälja sina unga spelare alltför tidigt, därför att pengar måste in. Det är knappast journalisternas fel.

Östersund tar in ett knippe nya spelare och som någorlunda neutral bedömare kan jag bara hoppas att tränaren Graham Potter förmår trycka in de nya i klubbens egna gjutformar. ÖFK måste bevara sin spelstil för att kunna befästa sin plats i Allsvenskan. Tom Pettersson, Johan Bertilsson och Darijan Bojanic tillför rutin men måste också vara öppna för att lära sig nya saker. Att Alex Dyer valde Elfsborg är ett avbräck.


Nedre halvan

 Här kommer lagen att kliva på varandra för att undvika nesan att tvingas kliva av. De nio lag det handlar om har alla sina spelmässiga för- och nackdelar. Poängen är att bristerna ofta är så betydande att de överskuggar fördelarna. Det garanterar i sin tur ojämna resultat, sett över hela säsongen. Formtoppar och svackor, poängtapp mot bottenkonkurrenter och knappa förluster mot seriens bästa lag – allt i en enda röra.

Hammarby byter tränare men Jakob Michelsen tycks vankelmodig. Den bollspelande mittbacken Bjørn Paulsen har satts upp på centrala mittfältet. Högermittfältaren Jiloan Hamad är en avgjord förstärkning, som i sin tur knuffar nyttige Arnór Smárason åt sidan. Gershon Koffie vill också in på mitten. Vilken roll får Kennedy Bakircioglu? Håller försvaret utan David Boo Wiklander (nu IFK Gbg)? Har Johan Persson fortfarande en plats på mitten? Blir Smárason en nödlösning framåt? Det saknas folk i anfallet, nämligen.

Djurgården hoppas att trion Andreas Isaksson (36 i år), Jonas Olsson (34) och Kim Källström (35) är den stomme som ska bära konstruktionen. Det blir knepigt. Rutinen finns där, men inte de snabba fötterna. Problemet är att den varan saknas även bland lagets yngre medlemmar. Andra erfarna spelare som Kevin Walker, Marcus Hansson och Magnus Eriksson drar också ner tempot. Att Gustav Engvall lirkades loss från Bristol City på lån kan lösa många problem. Om det går riktigt bra för Gustav, eller om hans engelska klubb behöver honom, kan han dock återvända redan i sommar. Nye Aliou Badji från Senegal bör bli den kompletterande avslutaren i konkurrens med Tino Kadewere och Haruna Garba. Backlinjen förstärks med BP-löftet Felix Beijmo och Souleyman Kone. Truppen innehåller flera spelare som måste växa i vår för att skapa en ny lagenhet. Men det är svårt för yngre att kliva fram om äldre och sämre spelare står i vägen. Det gäller nu att undvika ännu ett år i ingemansland. Frågan är om nye tränaren Özcan Melkemichel gör rätt val när stommen ska kompletteras.

Örebro SK har skalat bort ett helt lag på kort tid. Under den processen har spelet fungerat ryckvis. Hösten 2015 var otroligt bra. Våren 2016 dög också. Frågan är om det blir någon formtopp i år. Med en nära nog till hälften ny startelva blir det ett ÖSK som går till match på helt nya villkor jämfört med förra året.

Kalmar FF har kört för länge med samma spelare. Bara ett fåtal har möjligheter att förbättras. De övriga befinner sig i utförsbacken vad gäller uthållighet och skadebenägenhet. Förra årets sjätteplats var en tillfällighet. Trettondeplatsen året före säger mer om vad som väntar i år.

GIF Sundsvall gjorde ett sista-minuten-ryck när man förlängde lånet av AIK:s försvarare Noah Sonko Sundberg samt tog in två spanjorer (mittbacken Carlos Gracia och offensive mittfältaren David Batanero, båda på treårskontrakt). Det är många nyanlända i Joel Cedergrens trupp och får han ordning på uppställningen kan Sundsvall nosa på övre halvan. Misslyckas dessa strävanden väntar anarki.

Jönköpings Södra öppnade förra året starkt som nykomling men mattades efter hand och har tappat sin inlånade skyttekung Pawel Cibicki. J:Södra kommer inte att kunna överraska i år och har väl heller inte särskilt mycket att överraska med. Det blir tufft.

IK Sirius är den vuxna av årets tre nykomlingar. Man har äldre spelare än AFC och HBK och därför möjligheten att gå i Jönköpings spår vad gäller ett lyckat första år. Om det går vägen måste man av åldersskäl dessvärre börja bygga upp laget på nytt och det utan att (åtminstone i dagsläget) ha några spelare som försäljningsvägen kan hjälpa till att finansiera den processen.

AFC Eskilstuna hoppas att nye tränaren Per Olsson kan sätta ett hållbart försvarsspel. Det måste bli prio ett i denna skara av nyanlända spelare. Att skapa ett kollektiv av spelare med så skilda erfarenheter är ingen avundsvärd uppgift. Om det funkar kan man på kuppen bygga upp en stampublik i sin nya hemstad. Om inte blir det kallt och fruset kring Tunavallen.

Halmstads BK:s unga lag har stagats med japanen Kosuke Kinoshita, finländaren Nikolai Alho, ivorianen Aboubakar Keita samt danske ytterbacken Mads Roerslev Rasmussen. De båda sistnämnda kommer liksom förra årets sommarvärvning Marcus Mathisen från FC København. Samtliga lagdelar är förstärkta men det känns ändå inte som om laget är torrt bakom öronen.

Text: Gunnar Persson

Datum: 2017-03-31