Allsvenskan har flest egenfostrade spelare av alla ligor i Europa

  Ett drivhus för talanger – det är svensk fotbolls framtid. Och vi är redan där.
 En undersökning visar att Allsvenskan årgång 2014 var den serie i Europa där klubbarna använde flest egenfostrade spelare. Det här är en trend som tvingats fram av fotbollens bistra ekonomiska verklighet. Löner och påskriftsbonusar kostar. Därför har svenska klubbar i princip slutat köpa spelare.

 Bosmanfallen dominerar bland nyförvärven, samtidigt som spelartrupperna i större utsträckning än tidigare fylls på underifrån. Det är påfyllarna, ungdomarna, som är klubbarnas framtidsförsäkring. Så har det för all del alltid varit. Men nu handlar det inte längre i första hand om sportsliga framgångar, utan snarare om att kunna sälja dem så dyrt som möjligt.

 CIES Football Observatory i Neuchâtel har räknat fram att andelen egenfostrade spelare i Allsvenskans klubbar under 2014 var 38,9 procent. Det är den högsta siffran i Europa! Med egenfostrad (club trained) avses en spelare som i åldern 15–21 år tillhört sin aktuella klubb i minst tre säsonger.
 Ytterligare sju länders ligor ligger över 30 procent – Finland och Danmark, Tjeckien och Slovakien samt Kroatien, Israel och Skottland.
  I de Europeiska ligornas Top 5 i sin tur, är andelen egenfostrade spelare högst hälften av den svenska: England 12,13%, Frankrike 18,41%, Italien 7,83%, Spanien 19,36% och Tyskland 17,38% .

 I Sverige sugs de unga upp av elitklubbarna på ett tidigt stadium. Det har lett till att Pojklandslagens spelare (P15–P19) idag är koncentrerade till elitklubbarna, och det till en avsevärt högre grad än tidigare. Anledningen är Tipselitstödet, alltså Svenska Spels direktsponsring av heltidsanställda tränare för elitföreningarnas U19-lag.
 Det introducerades 1992 och hade från början en grundförutsättning: Den klubb som vill ha stödet måste ha spelare i något av de yngsta landslagen. Det fick fart på talangjakten.
 Spelare som kommer in i den blågula verksamheten från småklubbar vid 15 års ålder byter idag oftast upp sig året därpå, när de lämnar grundskolan. Vinsten är att spelarna får professionell träning i tidiga år. Genom att vistas i den miljön (tillsammans med likasinnade) rustas de för elitfotboll på ett annat (och bättre) sätt än om de spelar kvar i en klubb i ettan eller tvåan, där lagkamraternas ambitionsnivå kan vara ytterst varierad.

Malmö FF
Flera av elitklubbarna har dock alltid varit på hugget. Ingen i högre grad än Malmö FF. Skåneklubbens store ledare Eric Persson (ordförande 1937–75, lagansvarig t.o.m. 1973) förstod tidigt vitsen med att leta unga spelare lokalt. Efter något år eller två i J- och B-lag var de färdiga för Allsvenskan. Hans mest berömda schackdrag gjordes inför hemmamötet med GAIS den 26 april 1942. Då nominerade Eric en femmannakedja med en medelålder på drygt 19 år – Kjell Hjertsson, Börje Tapper, Gustaf Nilsson, Knut Andersson, Stellan Nilsson. Det var inte en handling utförd i blindo eller i desperation. Fyra av de fem blev A-landslagsmän (vid åtminstone något tillfälle) och den kvartetten gjorde vardera mellan 130 och 200 allsvenska matcher för MFF. Det var bara Andersson som aldrig lyckades bli ordinarie. Där visade Persson att det var rätt att satsa på ungdomen och MFF har fortsatt på det spåret.

 Junior-SM har i olika former avgjorts sedan 1945. MFF har vunnit 16 gånger – första gången 1950, senast 2010 – och det har nästan alltid funnits en rak väg in i A-truppen för de allra bästa. Undantaget var under 2000-talets första decennium, när Hasse Borg drog in 150 miljoner på några stora spelarförsäljningar (Zlatan Ibrahimovic, Markus Rosenberg, Alfonso Alves). Borg ignorerade samtidigt klubbens egen tradition. Han insisterade på att sätta sprätt på miljonerna genom att värva medelmåttiga spelare utifrån. Tonåringarna var inte längre välkomna i A-truppen (där fanns inga platser) och istället började MFF förlora 15-16-17-åringar utomlands, lovande spelare som inte rönte uppskattning hemma och istället lockades att bli ungdomsproffs.
 

Ordningen återställd
 Idag är den gamla ordningen återställd och med MFF:s stadiga flöde av förmågor finns det nu ett fundament för en ”dynasti”. Ett tecken på det: Oscar Lewicki, som gick till Bayern München som 16-åring, har nu efter sju år kommit tillbaka (via Häcken). Lewicki lyckades, men pröva gärna minnet på följande namn: Goran Slavkovski, Nazad Asaad, Filip Pivkovski, Besnik Rrustemaj, Marko Mitrovic, Johan Hammar, Bahrudin Atajic och Dino Islamovic. Det är spelare som de senaste tio åren lämnat MFF vid 16 eller 17 års ålder för att satsa på en karriär i England, Skottland eller Italien, och då med avstamp i sin nya klubbs juniorlag.
 Hammar (tillbaka i MFF, utlånad till Fredrikstad), Pivkovski (ägd av Novara, utlånad till Martina Franca), Atajaic (Seinäjoki) och Islamovic (Groningen) har fortfarande foten inne i elitfotbollen medan den ett tag hyllade (i Chelsea) Mitrovic är kontraktslös.

Hård utslagning
 Utslagningen är hård i topplagens akademier Malmös inkomster från Champions League kan vara avgörande för att få behålla spelarna något viktigt år extra. MFF är idag en av få svenska klubbar som säljer direkt till de största ligorna. Samtidigt har man behållit de goda kontakterna i närområdet. Småklubbarna släpper sina ungdomsspelare till MFF och får tillbaka de fjolårsjuniorer som inte blir elitspelare.


IFK Göteborg
  IFK Göteborg, som vunnit sju JSM-guld 1949–2007, har alltsedan sin återuppståndelse under mitten av 1970-talet fått fram en jämn ström egna produkter. Även här handlar det om en territoriell dammsugning och precis som MFF/Skåne har Blåvitt en särställning i sin region, där man gödslar närliggande klubbar med utkuggade juniorer. Men IFK Göteborg säljer också. De senaste åren har man sålt unga spelare utomlands i ett allt mera uppskruvat tempo, allt för att få balans på den egna bokföringen. Men det hjälper inte när klubbledningen inte kan hantera utgifterna. Förra året sålde man för 25 mkr men uppvisade trots det ett minus i kassan på över 10 mkr.


Christian Rubio Sivodedov började att spela i Djurgården vid sex års ålder. Precis när han var redo för A-lagstruppen såldes han i januari i år till Schalke 04.   Foto: Bildbyrån Hässleholm.

Djurgårdens IF
  Djurgården gjorde goda affärer förra året, där klubbens ekonomi (och existens) räddades genom en rad försäljningar. I det knippet ingick ungdomarna Simon Tibbling och egna produkten Christian Rubio Sivodedov samt yngre spelare som köpts in och sedan sålts med god ränta (Erton Fejzullahu och Daniel Amartey).          Sivodedov som började spela i Djurgården redan som sexåring, hade som 17-åring vägen krattad framför sig till en plats i DIF:s A-trupp, men fick efter en utvecklingsresa till Schalke 04 i höstas ett bud som var mycket svårt att tacka nej till. DIF gjorde en bra affär i ett prekärt läge, men blev samtidigt snuvat på att skörda en av ungdomsavdelningens läckraste frukter.

 Generellt sett är dock Djurgården mera aktivt än MFF och IFK Göteborg vad gäller att leta ungt och utvecklingsbart utomlands. MFF och Blåvitt satsar där främst på aningen äldre spelare (men fortfarande med baktanke att kunna sälja dem vidare).

 Klubbar som AIK, Häcken, Helsingborg och Elfsborg befinner sig också högt upp i den svenska näringskedjan. AIK och Häcken arbetar ungefär som Djurgården.    Helsingborg och Elfsborg odlar däremot mest hemvävt. AIK och Helsingborg har dock båda tvingats sälja spelare av överlevnadsskäl. Steget under hamnar bl.a. Halmstad, Kalmar och IFK Norrköping. Alla tre har gått minus flera år i rad och man är därför sårbara och har svårt att bjuda emot ens svenska klubbar.

 Bakgrunden till de båda sistnämndas svaga ekonomi är att man äger och driver sina egna arenor. Därför spelar KFF:arna Erik Israelsson, Måns Söderqvist och Mats Solheim i Hammarby. Solheim plockades veckan före seriestarten, i ett läge där han hade en halv säsong kvar på kontraktet. Därför tvingades Norrköping förra året i samma läge avstå Isaac Kiese Thelin till Malmö FF för en spottstyver (ett halvår senare rakade MFF in 38 mkr på försäljningen till Bordeaux). Därför låter IFK sin förväntade toppskytt Alahaji Kamara ta ett årslångt lånekontrakt med en malaysisk klubb veckan före seriestarten. Möjligheten till en inkomst övertrumfar det sportsliga om man trots allt räknar med att hänga kvar trots spelartappet.

 Längst ner på stegen bland elitlagen finns de rena ungdomsklubbarna. Där har duktiga spelare producerats samtidigt som A-laget varit för dåligt för att tjäna som skyltfönster. Ett exempel är Västerås SK, som spelade JSM-semifinal fyra år i rad 1997–2000. De löften som fanns skingrades p.g.a. senioravdelningens kroniskt dåliga affärer. Västra Frölunda spelade minst semifinal i JSM varje år mellan 2000 och 2004 men hamnade tyvärr på fel spår sedan ledaren Bertil Kristiansson pensionerat sig. Spelartruppen plockades isär av IFK Göteborg och de få kronor som fanns i kassan försvann.

Brommapojkarna
 BP är framgångsrikt på juniornivå (fyra JSM) men trots att laget var allra främst i förra årets serie med sina 62,5% egenfostrade spelare (sjua i hela Europa!), är man alltför svagt och instabilt rent sportsligt för att kunna sälja sina spelare till högsta pris. BP:s situation speglas av tre transfers som ägde rum 2011. Inför säsongen släpptes 17-årige Simon Tibbling till Djurgården och under sommaren såldes A-lagsspelaren Miiko Albornoz till Malmö FF, båda med vidareförsäljningsklausuler. Efter säsongen gick A-lagsmålvakten Kristoffer Nordfeldt till Heerenveen som Bosman.
 
 Tre år senare sålde MFF Albornoz till Hannover för ca 12 mkr (10 % till BP).
I vintras gick Tibbling från DIF till Groningen och enligt uppgift är den vidareförsäljningsinkomsten BP:s näst bästa spelaraffär hittills (efter Albin Ekdal, bilden). Nordfeldt gav däremot enbart ett utbildningsbidrag. Sedan dess har BP förlorat Ludwig Augustinsson (IFK Göteborg), Nabil Bahoui (AIK), Mauricio Albornoz (Åtvidaberg), Jesper Karlström och Tim Björkström (Djurgården) samt Nicklas Bärkroth (IFK Norrköping).
 
Av dessa har Augustinsson redan sålts vidare till FC København för 10 mkr. Alla de övriga har potential att fortsätta utomlands. BP får då antingen del av övergångssumman eller ett av FIFA stipulerat utbildningsbidrag. I sommar kommer två 16-åringar att lämna klubben: Josef Colley går till Chelsea och Joel Asoro släpps gratis till Sunderland.
 
 Kvaliteten på Brommapojkarnas ungdomsverksamhet gör det alltså, trots A-lagets kroniska hissåkande, möjligt att tjäna pengar på försäljningar. Men där storklubbarna gör direktaffärer får BP ge sig till tåls och spekulera i optioner.

 Här hemma har Tipselitsatsningen vässats ytterligare genom att den nationella junioråldern höjts till 19 år och att Juniorallsvenskans elitgrupper gradvis spetsats från 2x10 lag till 2x12 (2009) och dagens 2x14 (2013). Samtidigt har samma sak skett på 17-årsnivå, där elitgrupperna idag består av 3x12 lag.

 Det är sällan som en utpräglad råvaruproducent blir riktigt rik. Den svårfunna guldklimpen ger en intäkt som bestäms av rådande konjunktur. Rikligt belönad blir däremot den som har förmågan att förvandla klimpen till ett smycke av beundransvärt utförande och kvalitet.

Text: Gunnar Persson

De allsvenska klubbarnas ekonomiska resultat 2014(MKR)

Malmö (+145 mkr)
AIK (+14)
Djurgården (+4,5 koncernen DIF FF, varav + 0,360 Djurgården Elitfotboll AB)
Helsingborg (+3,6)
Häcken (+2,8)
Falkenberg (+0,82)
Gefle (+0,8)
Elfsborg (+0,75)
Åtvidaberg (+0,5)
Örebro (+0,5)
Brommapojkarna (+0,21)
Norrköping (–2,7)
Mjällby (–4)
Halmstad (–5,5)
Kalmar (–8),
Göteborg(–10,4).

Antalet semifinalplatser i Junior-SM de senaste 20 åren 1995–2014
(Guldår inom paranteserna).

11: Malmö FF (1998, 2001, 2010).
  9: IF Brommapojkarna (2006, 2008).
  8: IFK Göteborg (1996, 1997, 1999, 2013).
  5: AIK (2004, 2007), Djurgårdens IF (2003), IF Elfsborg (2009), BK Häcken (2005,   2011, 2014), Västerås SK, Västra Frölunda IF (2000).
  4: Hammarby IF.
  2: BK Forward*, Gunnilse IS* (1995), Halmstads BK (2012), Kalmar FF,
 Vasalunds IF*.  
  1: Landskrona BoIS, IFK Luleå*, IFK Norrköping, IK Sirius*, GIF Sundsvall, Trelleborgs FF, Åtvidabergs FF, Örgryte IS (2002).

*=Ej i Allsvenskan under perioden.

Datum: 2015-04-01