Är kvinnor på rätt plats inom idrotten?

Krönika av Uno Grönkvist

Att golfsporten har gamla anor och i århundraden präglats av konservatism är ingen nyhet. Men nu blåser förändringens vindar även över de klassiska klubbarna i Skottland.

 Den äldsta av dem alla med stadgar ända från 1744 är The Honourable Company of Edinburgh Golfers. Hittills har följande bestämmelse gällt: Though women can play the course as guests and visitors they are barried from holding membership of the Company. Denna vår kan det dock bli ändring på det. Frågan ska upp på dagordningen, men i skrivande stund är det oklart vad beslutet blir. I bästa fall kommer kvinnliga golfare att få tillträde till den berömda banan Muirfield som fullvärdiga medlemmar.

 Muirfeld har varit värd för The Open Championship sexton gånger, alltifrån Harold Hiltons seger 1892 till Phil Mickelsons triumf för tre år sedan. Damernas The Open såg dagens ljus i Storbritannien 1994, men den tävlingen har hittills inte förlagts till Muirfield. Att det börjat röra på sig i Edinburghklubben har säkert att göra med att The Royal Ancient Golf Club of St Andrews (bildad 1754) beviljade kvinnor medlemskap för två år sedan och Royal St George´s Golf Club i Kent (1887) följde efter förra året. Den sistnämnda utsåg f ö ett halvt dussin kvinnliga golfspelare till hedersmedlemmar 2015, bland dem prinsessan Anne, Laura Davies och Annika Sörenstam.

 Det är lätt att ironisera över dammiga klubbregler från den tid då golfen uteslutande var en hobby för de välbeställda och det ansågs naturligt att kvinnor skulle hållas utanför den gemenskapen. Men tyvärr lämnar könsperspektivet inom idrotten fortfarande en hel del att önska även inom andra sporter.

Lättklädda damer

  Senaste exemplet på detta kom från Brasilien där ledningen för ett damlag ville klä spelarna i minimala sexiga dräkter för att locka publik och få TV-exponering . Detsamma har skett här hemma, närmare bestämt i Malmö för några år sedan då det var aktuellt att sexa till nuvarande FC Rosengård. Många andra fall att förtiga.
 Några sporter förknippas av tradition med lättklädda damer. I internationella mästerskapsmatcher i boxning förekommer nummerbrudar, dvs tjejer som trippar runt i pauserna och visar vilken rond det är om nu någon skulle ha glömt det.
 Av någon anledning är också motorsporten marinerad med vackra unga damer. Kanske hänger det samman med att sådana alltid förekommit på de stora bilsalongerna där de klängt på fordonen till fotografernas fromma?
 I Formel1 är sådana kvinnor lika vanliga som förarna, inte bara i depån utan även på banan och prispodiet. Inte mycket att orda om kanske, kvinnlig fägring brukar ju uppskattas av oss män. Men i helt udda sammanhang uppstår en unken kvinnosyn.

Illa Målilla

 Jag upplevde det förra sommaren då speedwayens GP-cirkus nådde Sverige. I småländska Målilla, mitt ute i djupa barrskogen, dök de upp på banan inför varje heat. Unga, välväxta och långbenta snurrade de sina paraplyer framför varje förare, oavsett om det regnade eller solen sken. De hade en enda uppgift och det var att förmedla glamour till tävlingen och det gjorde de troget, från stad till stad, från världsdel till världsdel. Det var nämligen det de hade betalt för.
  Man kan också fråga sig om ishockeyn varje gång det drar ihop sig till mästerskap behöver plymförsedda småflickor som hoppar upp och ner i publikgångarna så snart det blåses time out.

 I en tid då jämlikhet mellan könen är prioriterad och kvinnorna äntligen nått samma maktpositioner som männen alltid haft känns det som att de här mossiga eventinslagen borde ha överlevt sig själva.



Uno Grönkvist
Journalist och författare

Datum: 2016-04-02